![]() | | | ![]() | | |
Engelska trädgårdar och svinhus klicka här
40-årig skåning satte Hallsberg på kartan
Strävsamma och förhoppningsfulla kom inflyttarna till den nya Platsen Hallsberg. De hoppades på en bra framtid på orten som blivit järnvägsknut. De första kom redan 1862. Men det tog tid, ända till 1878 innan man gjorde verklighet av tanken"vi". Då enades sjutton personer om att skriva till landshövdingen för att skapa förutsättningen för ett ordnat samhälle.
Detta avsnitt handlar om orten Hallsbergs första tid fram till 1878. Då samsades järnvägens för den tiden moderna teknik med en sakta växande lantlig bebyggelse, där moderniteten sakta sipprade in. Företagsamma personer - mest inom hantverkarnas led - insåg att platsen måste bli en självständig kommunal enhet för att kunna utvecklas.
Klicka på kapitelrubiker
Initiativtagarnas_brev Om_Tengvall Om_kartan Platsen_Hallsbergs_första_tid EKONOMI__ Inkomster_i_Hallsberg Jordägare
Förord klicka
här
Hantverkare och småföretagare på den vildvuxna Platsen Hallsberg tog 1878 ett unikt, framåtsyftande initiativ.De begärde i ett brev till landshövdingen att kommissionslantmätaren Oscar Tengvall skulle kartlägga området och förbereda för att skapa en fungerande köping. Resultatet blev en detaljerad karta, förslag till stadsplan samt en grundlig beskrivining av området omfattande 170 sidor.. 1/
Rent konkret bestod deras initiativ i ett brev till landshövdingen med en begäran om kartläggning och en plan som tillgodosåg gemensamma behov som skola, fattigvård och rättsväsende. Brevet till landshövdingen hade 17 undertecknare och är daterat 5 mars 1878.
Med brevet nedan från dessa hallsbergare togs 1878 första steget mot målet en ordnad köping.
Brevet
Då i följd af de beqväma kommunikationsleder, som utgrena från Hallsbergs jernvägsstation i åtskilliga riktningar, samt platsens läge i en bördig trakt,en betydlig mängd folk af åtskilliga yrken tid efter annan bosatt sig invid nämnda jernvägsstation och årligen nya tillströmma, hvarigenom en mängd byggnader redan uppstått o än flera förväntas och då undertecknade, jemte en del andra här bosatta personer med anledning deraf anser skäl vara förhanden att ---för den sålunda uppkomna kolonin begära köpings rättigheter; få vi härmed ödmjukeligen anhålla att vice kommissionslantmätaren O Tengvall må blifva förordnad att uppmäta och kartlägga samt afväga det område, som kan anses under den närmaste komma att tagas i anspråk för bebyggande o för köpingens ändamålsenliga ordnande, äfvensom att därutofver uppgöra plan enligt gällande Kongl. Byggnadsstadga för rikets städer
Hallsberg den 5 Mars 1878
Carl August Isacsson
Salomon Harnesk,
A.G. Andersson
C.E Eriksson,
C.F Lennström
H. Winberg handlande
Joh Johansson
Johan Leon Lindecrantz
Anders Ersson
Anton Andersson
G.A Röding
CJ. Wettergren
A.P Källbom
A. Johansson
J. Jonsson
Olof Olssson
L.J Hallberg
Länsstyrelsens svar kom prompt. Oscar Tengvall förordnades sex dagar senare 11 mars 1878.
Läs mer om brevskrivarna. Klicka här Om skräddare Röding klicka här
Det är ett koncist och välformulerat brev med en tydligt uttryckt begäran. Inledningen är ledig med en klart optimistisk ton. Anslaget ” Då i följd av de beqväma kommunikationsleder, som utgrena från Hallsbergs jernvägsstation i åtskilliga riktningar” markerar direkt platsens potential. En skrivning som appellerar även till dagens hallsbergare.
Avslutningen är formalistisk ”därutöfver uppgöra plan enligt gällande Kongl, Byggnadsstadga för rikets städer” Den snabba handläggningen och det faktum att Tengvall pekas ut som verkställare antyder att brevet var väl förberett och rimligen förankrat i första hand hos Oscar Tengvall och måhända även på länsstyrelsen eller Konungens befallningshafvande som man sade på den tiden. Möjligen har Tengvall bidragit med ”de rätta” uttrycken i brevets slutrader.
Oscar Tengvall hade goda skäl att medverka till en slagkraftig skrivelse. Som kommissionslantmätare hade han inte lön utan var hänvisad till arvoden från uppdrag. Här fanns ett stort och långvarigt uppdrag i sikte. Onekligen mer statusfyllt än att skifta bondgårdar.
Tanken har också framförts att initiativet kan ha kommit från landshövdingen2/
1/ Lantmäteriet akt 18-KUA-252
2/Eva Fransson sid 35 |
Till_toppen
|
Tengvalls arbete har en lång titel:
Handlingar
rörande uppmätning m.m. vid Platsen
Hallsberg
uti Hallsbergs och Kumla socknar af
Kumla härad och Örebro län.
Verkställd åren 1878 –81
af
O. Tengvall.
Lantmäteriet: Historiska kartor, akt 18-KUA-252
Oscar Tengvall
Oscar Tengvall var lantbrukarson från Skåne, född I Linderöd i Kristianstads län 1838. Efter en period som underofficer tog han avsked 1862. Några år senare tog han studenten och blev lantmätare.
1873 blev han vice lantmätare vid lantmäteriet i Örebro.
När han tog sig an uppgiften att mäta upp platsen Hallsberg var han vid 40 år nybliven kommissionslantmätare. Han steg i graderna. 1889 blev han förste lantmätare och och fiskal vid lantmäteriet 1894.
Vad beträffar hans privata liv gifte han sig vid 58 års ålder med den 22 år yngre Anna Karolina Haegerstrand.
Hans utredning av Platsen Hallsberg ger en nästan övertydlig bild av en flitig, noggrann och ojävig ämbetsman. Den bestyrkes av en matrikel där han beskrivs som en lantmäterifiskal som synnerligen nitiskt granskade lantmätarnas årsredogörelser.Han skickade tillbaka berättelser som han ansäg undermåliga Man kan av formuleringarna att döma sluta sig till att Tengvall var en fruktad herre bland lantmätarna.
Där framhålls också hans flit som yttrade sig i dubbelt så många arbetade timmar per dag som övriga tjänstemän. Hans flit resulterade även i att han fick kvarstå i tjänst efter uppnådda 65 år. ”emedan styrelsen vitsordade att han fortfarande i sin tjänst skulle kunna på ett synnerligen förtjänstfullt sätt kunna gagna det allmänna.”
( Det får betraktas som en ödets ironi att Oscar Tengvall, denne stränge granskare råkade drabbas av ett korrekturfel i matrikeln över lantmätarna. I matrikeln kallas han Olof Tengvall)
Victor Ekstrand: Svenska landtmätare 1620 – 1900, Uppsala 1903
|
Tengvalls karta och beskrivning till kartan
Våren 1878 ritar Oscar Tengvall sin karta över platsen Hallsberg. Tillsamman med den beskrivande texten till kartan ges eftervärlden en ytterst detaljerad bild av orten, dess fastigheter och ägare. Han mäter upp och beskriver, från Sannaholm i väster till Vadsbron i öster, dryga 1 200 s.k. ägofigurer från större tomter till detaljer som rundlar i trädgårdar och grönsaksland
Här ett utsnitt ur Tengvalls karta. Överst t.v Stationshuset, längst th Vita Huset med Baptistkapellet mitt emot. Husen 137, 140 och 141a är i våra dagar kända som Tripp trapp och Trull. Framför stationshuset kan se hur varje rundel i stationsplanen har fått sin beteckning liksom trädgårdsanläggningarnas delar i stinsträdgården och Bergöös trädgård.
På hela Tengvalls karta förekommer drygt 1200 sifferbeteckningar på ägofigurer och som hänvisning till kartbeskrivning.
Dessvärre vet vi inte hur lång tid det tog att skapa karta och beskrivningar. Det vi vet är att den föredrogs för beställarna i september 1878. Tengvalls arvodesräkning ger ingen vägledning om tidsåtgången eftersom uppmätningen betalades efter antalet uppmätta och beskrivna ägofigurer. Däremot vet vi att avvägningen av platsen tog 18 arbetsdagar
Till kartan är fogad en detaljerad beskrivning. Den finns i tryckt version utgiven av Hallsbergs kommun i samarbete med Lantmäteriet. Den lilla boken har titeln Gamla Hallsberg – en beskrivning av 1878 års karta
Tre exempel på Tengvalls beskrivningar
Först en beskrivning ovan av det numera rivna huset Tripp bredvid Telegrafhuset
Siffrorna t.h om texten redovisar areal, markvärde och byggnadsvärde. Vi ser att lilla Trippuppförts på en arrenderad tomt. Huset ägdes av bryggare A.F Lennström. En envåningsbyggnad under spåntak samt ett uthus och en vedbod.
Här nedan beskrivningen av fru Ahlssons hus bredvid, i folkmun Trapp. Huset står fortfarande kvar.
(Det är det ena av de två återstående husen på åsen från grundartiden. Huset står på ursprunglig plats och är i relativt gott skick. Det ser inte vackert ut just nu. Det föranleder en del att utbrista: Riv skiten! Andra som är välbekanta med lyckade renoveringar av gamla klenoder ser ett värdefullt inslag i den framtida stadsbilden)
Rimligt är att till sist presentera Tengvalls beskrivning av det tredje huset i raden nämligen Trull alltså murare Westerdahls hus
Till_toppen
Tengvalls ekonomiska utredning
en fingranskning av dåtida Hallsberg
På vägen mot en stadsplan var nästa steg för lantmätaren att utröna om det föreslagna området över huvud taget var tillräckligt ekonomiskt bärkraftigt för att klara av skolväsen, brandskydd, fattigvård, sjukvård, polis, andlig vård samt inlösen av mark för gatunät.
När Oscar Tengvall sin nyvunna detaljkunskap över området granska officiella siffror över befolkning och framförallt taxeringslängder och bevillningstaxeringslängder fann han direkt att här var stora brister. Prästerskapet hade dålig kontroll över in- och utflyttning. Men framförallt hade många undandragit sig beskattning.
Därför fick han ta en ny runda över hela det kartlagda utrymmet med avsikt att reda ut hur många som bodde på varje fastighet, vilka inkomster hushållet hade samt fastighetsvärden och deras skattekraft.
Åtgärden att detaljbestämma inkomster och förmögenheter kan rimligen inte varit populär eftersom det avslöjade ett rejält skattesvinn på 44 procent. Populär eller inte ger hans petiga utredning en utomordentligt tillskott till de redan genom kartläggningen goda bilden av Hallsberg 1878.
Här bodde ägaren Bryggare Lennström med två medhjälpare. Här bodde också urmakare Rådström
För att visa detaljrikedomen tar vi exemplet Tripp
I Tengvalls genomgång fastighet för fastighet kommer vi till den ovan nämnda fastigheten som har gått under namnet Tripp
Där beräknas tomtens taxeringsvärde till 40 kr. Bryggare Lennströms hus ansågs ha ett taxeringsvärde av 2 900 kr vilket gav en beskattningsbar inkomst av 145 kr för huset
Vidare framgår att Bryggare Lennström som var ensamstående bodde tillsammans med två anställda och disponerade 3 av husets fyra rum fördelat på tre matlag. Lennströms årsinkomst anges till 500 kr. Totalt anges för Lennström 3,45 bevillningskronor. Bevillningskronor låg till grund för bl.a skatt till socknen.
Det framgår även att i huset bodde den ensamstående urmakaren C. Rådström som disponerade 1 rum med en årlig hyra av 84 kr. Rådströms årliga inkomst anges till 500 kr vilket genererar 2 bevillningskronor.
Så kan man avläsa den ekonomiska statusen och boendet i samtliga fastigheter liksom värdena av obebyggda jordstycken.
Efter denna utredning som debiterades med 8 kronor per dag för 18 arbetsdagar, var det dags för Oscar Tengvall att ge sig i kast med det slutliga stadsplaneförslaget.
För oss sentida läsare av hans grundliga utredningar står det klart att här finns pålitligt material att belysa rader av frågor: yrkesgrupper, löner och lönespridning, inkomstförhållanden, boendeformer, boendekostnader, trångboddhet etc.
Kompletter man sedan med kyrkobokföring kan man skapa en viss bild av inflyttningen till platsen
BAKGRUNDEN TILL UTREDNINGEN
PLATSEN HALLSBERGS FÖRSTA TID
När järnvägsstationen etablerades 1862 på Platsen Hallsberg kom den moderna tiden in i det lokala bondesamhället. Ångkraft och telegrafi kom med yrkesmän som behärskade dessa nyheter. Stationsområdet med stationshuset i centrum bildade epok med sin stil. I ett slag etablerades en järnvägsknut som var betydelsefull i hela järnvägsnätet. Platsen omkring stationen hade i årtionden framåt en mycket begränsad lokal betydelse.
Hela tanken med stationens placering på åsen var att där skulle uppstå ett utvecklingsbart samhälle bebott av olika yrkesgrupper och blomstrande av företagsamhet. Den processen gick långsamt. Den tidiga epoken karakteriseras av påtaglig lantlighet där nymodigheter och modernitet sakta sipprar in under åren.
Den uppväxande platsen präglades av sitt ursprung i hemman på båda sidor av sockengränsen. Samtliga hemman utom kronohemmanet Berga boställe var bondeägda. När staten exproprierat eller löst in nödvändig jord för järnvägen var fortfarande huvuddelen av jorden i bondehänder vilket satte sin prägel på orten. Ännu efter femton år låg sextio procent av marken i bondehänder.
Jordinnehavet gav hemmansägarna nya möjligheter. De kunde avstycka tomter som såldes eller arrenderades ut. Vissa jordbruk tog skepnaden av handelsgårdar där jordbruk och köpenskap samsades. Väster om stationen låg en räcka sådana med en blandning av handel och jordbruk, ägda av handlare med goda inkomster innan man kom till Edw. Thermaenius bostad, fabrik och bostäder för arbetare.
I andra fall drevs rena bondgårdar inom bebyggelsens hank o stör. I ytterligare andra fall byggde bönder bostadsfastigheter för uthyrning på egen mark. Ladugårdar och svinhus, åkrar, skogsdungar och grusgropar är påtagliga inslag i samhällsbilden.
1878 har platsen en liten lokal borgarklass, där vi finner ledande personal vid järnväg, telegraf och post, liksom en grupp företagare, änkor i goda omständigheter och handlande. Däremot saknas ännu t.ex. provinsialläkare och liknande ståndspersoner som brukar återfinnas på lite mer utvecklade platser. Prästerskapet hade sina hemvist i socknarna. Företagare och handlande hade sin betydelse för orten. Deras verksamheter utvecklade den lilla orten och skapade arbetstillfällen. 1878 svarade företagare och handlare för 30 procent av värdet för fast egendom. Men de är inga samhällsbyggare. Det är först längre fram - på 1880-talet - som företrädare för borgarklassen engagerar sig för samhällets uppbyggnad.
Denna samhällsklass boningar särskildes till det yttre av trädgårdar i ”den engelska stilen” med grusgångar, rundlar och blomplanteringar. Förebilden var planteringarna runt järnvägsstationen och stinsbostaden. Men bak de vackra planteringarna framför handelsgårdarna väster om stationen dolde sig svinhus och gödselhögar. Handlanden Adolf Bergöö var tidigt på plats öster om stationen. På ett rejält tilltaget stycke mark byggde han sitt hus med stor trädgård med tillhörande paviljong och lusthus, uppförde magasin och andra byggnader. Norr om stationen skaffade han ett mindre jordbruk för husbehovsodling och svingård
Statio nshuset med planteringar i "den engelska stilen" som blev mönsterbildande bland de förmögnare nybyggarna längs landsvägen.
 Stinsträdgården. Huset i bakgrunden är järnvägsrestaurangen, som brann ner i en våldsam eldsvåda 1864, antänt av gnistor från ett lok. Bakom Järnvägsrestaurangen låg Backasand, handelsgård med såväl kägelbana som svinhus. Klicka här för att läsa om branden
På andra håll längs vägen började hantverkare och järnvägsanställda i de lägre graderna uppföra sina hus på arrenderad eller friköpt mark. Av Tengvalls beskrivningar får man intrycket att det i regel var hus med lantliga förebilder, timrade stugor ofta under spåntak.
1878 disponerar hantverksgruppen ca 10 procent av marken på orten. Deras andel av de totala taxeringsvärdena för mark och byggnader är hela 19 procent. Det visar att gruppen hantverkare, järnvägare av lägre grader och annat ”småfolk” - satte en stark prägel på orten under denna epok. Hantverkarna är i hög grad de små trähusens folk. Med sin förankring i egna hem börjar de intressera sig för det framtida samhället.
Före 1880-talet var platsen helt oreglerad, hus byggdes där man fann lämpligt. Platsens gemensamma angelägenheter sköttes av socknarna vilket inte gynnade den lilla tätorten. Skolundervisning skedde i provisoriska lokaler bl.a. Lutherska missionshuset. Det fanns ingen planering för brandsäkerhet eller hälsovård.
Statsmakterna blev medvetna om att småsamhällen, inte minst järnvägssamhällen, byggdes upp och att dessa måste regleras. Bland annat måste dessa samhällen av urban karaktär skiljas ut från socknarna, som saknade vilja och kompetens att ta hand om dem. Så infördes regleringar för hälsovård, brandskydd och bebyggelsen men först 1874. Då fastställdes1874 års byggnadsstadga.
Det var med denna stadga i ryggen 17 personer – hantverkare, småföretagare och en och annan markägande bonde – tog tag i problemet för Platsen Hallsbergs räkning. Man tillskrev landshövdingen med en begäran om en ordnad plats i enlighet med 1874 års byggnadsstadga.
I senare skede kommer andra och mer färgstarka personer in som utvecklare. Mest känd är ingenjören Edw. Thermaenius. Han fick t.o.m. på initiativ av municipalstyrelsen en minnesfond uppkallad efter sig på 1890-talet på grund av hans insatser för orten i municipalstyrelsen.
Edw. Thermenius bevistade Tengvalls första offentliga möte och förklarade sig nöjd med att platsen ordnades. Han förklarade samtidigt att han inte avsåg att bidra till kostnaderna.
Han bevistade även Tengvalls andra offentliga möte och valdes då in i en kommitté som skulle bistå Tengvall med lokalkunskap då han gjorde upp den tänkta stadsplanen.Sammanträdet för detta skedde samma dag.
Därfter förekommer Edw. Thermaenius inte i Tengvalls protokoll.
Läs mer om den formella processen om stadsplanen
Klicka här
Nyårsaftonen 1881 avslutas Tengvalls uppdrag i Hallsberg genom att stationsinspektören F. Rydbeck till Tengvall lämnade in en fullmakt från de ursprungliga initiativtagarna att slutföra ärendet. Därvid kom Tengvall och Rydbeck överens om att tillställa landshövding Bergström samtliga handlingar samt be honom vidtaga den åtgärd han kunde finna lämplig
Enligt andra källor drev landshövding Bergström därefter energiskt tanken på att Hallsberg skulle bli köping. Men vägen dit var lång och knölig.
Det är först på vägen mot ett municipalsamhälle och i den sedermera bildade municipalstyrelsen som Edw. Thermaenius i slutskedet av sitt liv ägnar sig åt kommunalt engagemang i municipet Hallsberg.
|
OM EKONOMI OCH VÄLSTÅND
”På dessa vägar kan man komma att förstå något av den historiska verklighet som tar sig uttryck i penningbelopp. Att förstå alltsammans torde förbli en omöjlighet. Eli F. Heckscher 1945
Oscar Tengvalls minutiösa ekonomiska kartläggning ger en närgången bild av en helt orts materiella förhållanden. Det ger oss illusionen att vi hundratrettio år senare skulle förstå hallsbergarnas levnadsvillkor. Vi kan se de relativa skillnaderna i levnadsnivåer. Vi kan efter förmåga plocka pusselbitar.
Med på nätet lättillgängliga omräknare konstaterar vi att en summa på 1000 kr motsvarar ca 50 000 kronor i dagens penningvärde. Redan utan att fördjupa sig i index för levnadskostnader och arbetskostnader begriper vi att siffran inte säger oss särskilt mycket av människors ekonomiska vardag.
Vi kan bli lite klokare genom att försöka ta reda på vad de betalade för livets nödtorft och för någon guldkant på tillvaron. Men det är inte helt lätt att hitta prisuppgifter på dåtida konsumtionsvaror. Det finns en och annan bok med uppgifter. På nätet har Kungl. Biblioteket lagt ut ett antal dåtida dagstidningar. Där finns de lokala annonsörerna med sitt utbud. Men sällan finns prisuppgifter på de utbjudna produkterna. En svårighet är de dåtida måtten. Det går bra att förstå vad 95 öre för ett skålpund Javakaffe innebär. Men kommer man till vedpriser där ett stavrum björkved kostar 12 kronor blir man rätt ställd.
På ett annat område har man däremot god hjälp av Tengvalls uppgifter. Man finner ut hur stor en familj var som skulle leva av en familjeinkomst. Men i får också räkna med att vissa familjer hade oredovisade sidoinkomster. Till exempel att hustrurna hade egna inkomster från hjälp vid tvätt och städning. Vi vet att det var vanligt förekommande att man upplät rum för övernattningar. Traditionen säger att järnvägarhustrur utnyttjade fribiljetter för att resa till städer och sälja produkter.
Tengvall anger ofta vad familjen betalade i hyra och man förstår därmed vad som fanns över till andra utgifter. Man kommer i regel åt uppgifter om antalet rum och kan bilda sig en uppfattning om den livskvalitet som utrymme innebär. Man kan avläsa vilka familjer som höll sig med tjänstefolk.
Egna täppor och rent av små åkrar bidrar till hushållen och ger också trädgårdens trevnad.
Tengvalls karta visar med all önskvärdhet att utsmyckade trädgårdar visade var de mest välbesuttna hade sina boningar eller där den statliga statusen krävde slingrande gångar och trädgårdsplanteringar. Trädgårdsanläggningarna finner man längs vägen på stationssidan frånj Bergöös trädgård med paviljong och lusthus fram till Thermaenius trädgård västerut.
Inkomsterna
Den fjärdedel av de personer som noterats för de högsta årsinkomsterna svarade för nära hälften av inkomstsumman. I den gruppen spänner inkomsterna mellan 900 kr och 3000. Den fjärdel av inkomsttagarna med de lägsta inkomsterna förfogade över dryga 10 procent av inkomstsumman. Där spänner inkomsterna mellan 200 och 500 kr.
Det finns anledning att ha i minnet att i vissa fall kan anställda ha tillgång till naturaförmåner t.ex. fri bostad som inte redovisas.
Inkomsttagare i inkomstklasser
Av diagrammet nedan framgår att huvuddelen av de noterade inkomsttagarna hade inkomster under 1000 kronor per år. Den stora gruppen inkomsttagre tjänade mellan 500 och 1000 kronor.
Låginkomsttagargruppen innefattar ett antal kvinnor. Männen i gruppen benämns ofta arbetskarlar. Till bilden hör att Tengvall inte registrerar inkomster för personer som är anställda men som anses ingå i ett hushåll. Då är det företrädesvis fråga om pigor. Där finns alltså en låglönegrupp som inte är noterad.
Inkomsttagare i inkomstklasser.
I gruppen 500 till 1000 kronor i årsinkomst finner vi framförallt järnvägsanställda i lägre befattningar och hantverkare.
Runt 1000-kronorsstrecket hiuttar vi bl.a tjänstemän vid järnväg och telegraf, konduktörer och förmä'n vid järnvägen. På den civila sidan hittar vi också en del hantverkare och handlare
De högsta inkomsttagrna útgjorde en mycket liten krets. Fru Lundell och handlanden Adolf Bergöö toppade följd av postmästaren Möllerberg och tapetfabrikören Holmström. Sedan följer några handlare, en byggmästare och ingenjören Thermaenius.
.
Löner vid järnvägen
Källa: Tengvalls utredning
Järnvägsanställda är genom sina titlar relativt lätta att lokalisera i statistiken. I diagrammets blå staplar redovisas personal av lägre grader med titlar som stationskarlar, järnvägsarbetare, putsare etc. Röda staplar redovisar personer med titlar som slutar på "förman". De vista staplarna upptar konduktörer, titlar med "mästare" typ banmästare, skrivare och ledning. Utfallet är förväntat i en statligt reglerad löneskala.
Diagrammet nedan visar en jämförelse mellan järnvägsfolket å en sidan, arbetskarlar och hantverkar utanför järnvägaen å andra sidan. I den lägsta gruppen med årslöner under 500 kr finns få järnvägare jämfört med arbetskarlar och hantverkare. Arbetskarlarna hamnar i de lägre löneskikten medan hantverkarna har en spridning över hela inkomstskalan
VAR STATENS KAKA LITEN?
Talesättet om statens kaka är välbekant, men stämmer det? i Diagrammet nedan hamnar ib stort sett alla som anges som arbetskarlar i d gruppen under 500 kr om året. Stationskarlar och andra i den kategorin ligger klart över. Dessutom kunde de falla tillbaka på talesättets andra led - säker.
Det framgår inte av Tengvalls utredning huruvida anställda har den icke obetrydliga förmånen av fri b0stad hos sin arbetsgivare. Edw. Thermaenius hade uppfört en ganska stor arbetarbostad vid sidan av hans fabrik. Med undantag för snickaren C.A. Dahlgre, och smederna C. Olin och P.G Eklund som vardera hade en årsinkomst av 750 kronor låg lönerna förarbetarna på 400 kr. Det har naturligtvis betydelse när de jämförs med andra kategorier.
De staligt anställda tjänstemännen hävdar sig väl i inkomststatistiken på orten. Postmästaren Möllerberg ligger bara snäppet under handlande Bergöö och Fru Lundell på Järnvägshotellet. Tjänstemän vid järnväg och telegraf hävdade sig också väl.
Hur mycket tog hyran?
I ett begränsat antal fall har Tengvall noterat vad hushållen betalade i hyra. Det finns skäl till att statistiken inte är heltäckande. Vissa anställda hade – som bl.a. vissa järnvägare – tjänstebostad. I andra fall kan det vara så att Tengvall inte fått tillgång till uppgifterna om hyra.
Även om siffrorna inte är heltäckande och har andra brister ger de dock en tämligen bra bild av vad som kunde bli kvar av lönen när hyran var betald.
I diagrammet nedan återges årsinkomster och årshyror för den grupp om 25 hushåll med inkomster under 500 kronor per år vars hyreskostnader finns noterade. I snitt betalade dessa ca 27 procent av inkomsten i hyra. Som framgår av diagrammet var det stora variationer mellan dem som fick behålla mest och dem som fick behålla minst.
Det finns i diagrammet uppgifter som”sticker ut”. För flertalet av årshyror över 100 kronor visar det sig att hyresgästen driver någon form av verksamhet: rumsuthyrning, bageri, skomakeri. I något fall synes uppgifter vara felaktiga. Rensar man undan dessa torde man komma fram till att bostadslägenheter tog ca 20 procent av årsinkomsten i gruppen med inkomster under 500 kr per år.
Källa: Tengvalls utredning
HUSHÅLLEN
Den unga platsen Hallsberg har inte oväntat övervägande små hushåll. Huvuddelen av hushållen har upptill 4 personer. Många har inte hunnit bilda familj. Familjerna har rimligen ännu inte hunnit växa till sig. De inkomster som redovisats måste ses som hushållsinkomster. Det framgår i varje fall ytterst sällan att fler än en inkomst redovisas för ett hushåll. .
Hushållets ekonomiska välstånd var givetvis beroende på hur många personer som skulle leva av lönen
Diagrammet nedan redovisar en mycket stor andel små hushåll vilket antyder att de flesta hushållen hade en rätt gynnsam situation även om man hade en relativt låg lön. Diagrammet visar att en del enpersonershushåll i de högre in komstklasserna borde ha haft en mycket fördelaktig ekonomisk situatin
Hushållen i Hallsberg 1878 efter storlek
Källa: Tengvalls utredning
Ägande av mark på Platsen Hallsberg
Eftersom Platsen Hallsberg lades ut över ett antal fastigheter i byar från Kumla och Hallsberg kvarstod faktum att även framledes mycket jord ägdes av dessa bönder. Från början var all jord i det uppmätta området bondejord med undantag för Berga boställe på hallsbergssidan. Därefter överfördes jord till statens ägo i samband med etablerandet av bana, bangård och station. Med etablerandet av järnvägsstationen började en process där inte minst handlare, företagare och hantverkare friköpte tomter. I ett senare skede, när platsen blev mer ordnad, tillkom inlösen av mark för gator och gemensamma byggnader. Denna senare process var dock nästan inte alls påbörjad 1878. Det kan dock noteras att även andra bönder i trakten köpte och bebyggde tomtmark. Ett exempel på detta är hemmansägaren Källbom från Ormhult som köpte tomt på öster och byggde upp hyresfastigheten Källtorp.
De som var tidigt ut för att friköpa tomter valde i förstahand tomter mellan landsvägen och järnvägen. I denna kategori finner vi Adolf Bergöö, Edw. Thermaenius, skräddare Röding, handlandena Zetterlund och Edenholm.
Andelen jorägande mätt i taxeringsvärden fragår av diagrammet nedan.
Källa: Tengvalls utredning
anm. I gruppen hantverkare ingår även järnvägspersonal, husägare m.fl. Gruppen kan sammanfattas som"småfolk"
Bondejorden
1878 är alltså 58 procent av jorden - räknat efter taxeringsvärden- i bondehänder. Men det är de 25 procent största jordinnehavarna i gruppen bönder som dominerar ägandet av bondejorden. Man kan alltså konstatera en stark ägarkoncentration för jordägandet i bondegruppen.
Bondejord mätt i taxeringsvärden fördelad på kvartiler
Gränsen mellan bönder och andra yrkesgrupper är långt ifrån skarp. Handlanden Möller granne i väster till Thermaenius verkar vara mer bonde än handlare. Han ägde en handelsgård typisk för detta samhälles agrara tidiga historia - en bod för handel på en bondgård.
Hantverkarnas jord
Även i gruppen hantverkare finns en klar tyngdpunkt i spridningen av ägandet såtillvida att den högsta kvartilen dominerar starkt. Även här får man lägga in en brasklapp. Det är svårt att dra gränser mellan olika grupper. Måhända finns i högsta kvartilen ägare som kanske borde ha registrerats som t.ex. företagare.
Taxeringsvärden för mark och byggnader
När man tar fram de sammanlagda värdena för de fastigheter som taxeras för mark eller mark och byggnader reduceras de bondeägda andelen till 24 procent. Staten äger en i det närmaste lika stor andel. Hantverkarna med sina småhus har18 procent av hela ortens taxeringsvärden. Hantverkarna var alltså i jämnbredd i fråga om taxeringsvärden med gruppen handlande och något mer betydande än företagarna
|
|
|
| |
| ![]() |
